Mitt riktiga jag ( I ensamhetens tankar )

 
Godagens folket !
 
Jaa, man kan inte alltid må bra som människa oavsett man har det bra bland sin omgivning för det spelar ingen roll hur mycket folk sprider glädje och så har man självmant massa tankar i huvudet så finns det nog ingen chans att man kan få fram ett äkta leende.
Men idag så är mina tankar på den nedre delen och detta handlar inte om gårdagens inlägg överhuvudtaget.
Jag saknar bara mina släktningar, vänner som gott bort dom senaste åren, och i nuläget så har jag skuldkänslor att det är mitt fel även fast jag inte har något med sakerna egentligen att göra, men aah det blir ofta så att jag får såna här sjuka tankar i mitt huvud tyvärr !!
Jag kan sätta mig på balkongen för att tända mig en cigg, titta upp mot himlen och börjar att prata & samtidigt undrar jag självmant vad jag håller på mig, liksom kan tänka samtidigt " Är jag schizofren " för att jag pratar som det vore någon mitt emot mig, och liksom som att jag får svar utav dom jag pratar med..
 
" Tänk om någon kanske hör mig, eller kanske någon som ringer efter hjälp "
 
Det är mina vanligaste tankar när jag håller på så, och jag vet inte om det är vanligt bland föredettingar som kanske känner sig ensam efter alla jävla år man haft sina bröder runt omkring sig och helt plötsligt är dom borta eller så har man ingen kontakt längre med dom levande som fortfarande är kvar i klubben! 
 
 
Vad är meningen att just jag klarat mig, varför är det inte jag som lämna världen och blivit en ny ängel bland alla vackra änglar uppe i himelen.
Varför är jag kvar här, varför?? snälla säg mig?
Jag är egentligen inte alls guds bästa barn, jag har fan mördat 2 stycken, jag har misshandlat och skadat några oskyldiga människor, sen dom andra har varit skyldiga ( Men fortfarande långt ifrån bra. )
Jag kan inte fatta varför jag fått chansen.. Önskar ofta att jag kunde bara få byta ut mitt liv mot några oskyldiga människor som bör få en ny chans, människor som blivit mördad / slaktade utan anledningar utav vidriga människor som jag SJÄLVMANT har varit i min gamla livsstil.
 
Saken är att jag skriver av mig detta som det vore ett brev till mig själv, för att jag ska förstå själv vilken vidrig människa jag är, en gammal Gängmedlem som nu lever ett svennson liv som har varit nära döden 2 gånger i mitt liv, och jag kan inte förstå vilken jävla tur jag hade och samtidigt tänker på Lisa Holm som liksom var en helt oskyldig människa som levde ett helt annat liv en vad jag har gjort och hon ska låsa sitt Cafè som hon jobbade på och istället så blir hon mördad utav 3 vidriga svin...
Och jag har mördat 2 stycken i mitt liv och gjort en JÄVLA massa vidriga saker mot oskyldiga män / killar, och jag överlevde... Hmm suck, kan verkligen inte förstå det.
 
Visst, jag är så sjukt jävla lycklig att jag lever, för det kan jag inte neka om.
Jag älskar mina barn och dom hade inte levt om jag hade varit död, men om ni fattar min mening med detta inlägg är att det alltid är oskyldiga människor som går bort men inte skyldiga människor och det får mig att förstå att livet består utav att vara en Buse, för är man en snäll " Vanlig " person så slutar livet fan fortare istället för dom som bör synda sina brott.
Men vad är egentligen en vanlig människa? Jag tror inte det finns någon som är " Vanlig " för alla är födda som en individ som dom ska representera för alla andra dom möter upp i livets gång.. Så i mina ögon finns det nog inte någon som är vanlig person helt ärligt för det kan jag inte föreställa mig att det gör för alla är en viss individ som ingen annan kan försöka härma för det finns bara en utav dig och den personen får du utgå att leva som resten av ditt liv...
 
Men jag sitter inte här nu och försöker förklara att jag vill ta mitt liv för det tänker jag tamefan inte göra, för jag har mina barn som jag ska uppfostra till änglar utan vingar som ska älska att leva och inte lägga sig varje kväll och titta upp på ett foto ovanför sängen och säga godnatt så till sin pappa, dom ska ha deras pappa brevid sig, pappan som sätter sig vid sängkanten och ger dom en godnatt puss och kram sedan få den finaste ögon kontakten man verkligen vill ha och se sin far säga ( Jag älskar er mina vackraste prinsessor & prins, sov så gott. ) <3333
 
 
 
Jag ska fortsätta kämpa mot mina motgångar och gå den fina gången där man ser blommor och en himmels blå himmel och en vacker sol dag.
Och inte gå den mörka vägen där man kan vara orolig att någon står och väntar på än bakom ett träd med en yxa och bara göra ditt liv till det värsta livet du kan tänka dig.

Liknande inlägg

1 Ann-Helén Bockman:

skriven

Jag har inte i det närmaste haft det helvete du haft. Men jag har typ haft mitt helvete.
Jag tror inte att man hamnar i helvetet. Jag tror vi lever i helvetet på jorden. Det är här vi ska vara för att lära oss saker, lära oss att ta hand om oss och våra medmänniskor. ’Alla vill till himmelen, men få vill ju dö’ Tyvärr är det nog så att vi får nog göra det för att komma till något bättre, men det är inte vi som bestämmer när. Jag tror också att vi har en uppgift att fylla här på jorden, dels för andra och dels för sig själv. Jag tror att en del lämnar tidigare för att de har uppfyllt sin uppgift.
Det låter kanske knasigt, men det får mig att vara glad trots allt, förstå motgångar och ta mig igenom dem. Jag är här för att lära och kanske lära andra något. Du har ju en härlig uppgift framöver, dina barn <3 Gött! Kram
PS Jag pratar ofta med mig själv för jag har upptäckt att om jag uttrycker mina tankar så kan svar komma av sig själv, eller att man till och med kan avfärda dumma tankar för att man HÖR hur dumt det låter, är du knäpp, då är jag ta mig fasen också knäpp DS

Svar: Det var fint skrivet, helt otroligt vad jag fick svar i en viss delar :)
Tack för dina ord och nu vet jag att jag inte är ensam i vissa delar. Kram
PapiNik

Kommentera här: