Bara 1 Dag kvar.

Nu är det bara 1 dag kvar till vår nya lya vi flyttar till, vi lämnar vår 2a på 76 kvm och flyttar till vår kära 4 på 100kvm, stooooor balkong på 13.8 kvm och utsikt över nästan halva Göteborg på 6 våningen, sjukt lyckligt lottad, lämnar det gamla och börjar på nytt med min kära familj♥, 4 barn, vacker fru och en uuuunderbar lägenhet.. finns inte mycket mer att säga tycker jag ♥

Lyckligt lottad man och är en livsnjutare på 110% och njuter utav det. :-)


Pösz till er där ute i landet★★★ 

En del utav min (Live story)

Idag vill jag bjuda på lite självkänsla som man bör bygga upp om man har dåligt självförtroende eller gömmer sin identitet för att kunna stå upp för sig själv.
 
Jag ska nu själv köra en egen liten livs historia från mitt förflutna...
 
Jag har sedan ung liten pojke som då gick i 4'an börja röka hash som var då det enda man kunde få tag på för att slippa skolan, slippa få betyg som en äcklig jävla "SKOLNÖRD"... Varför ska man ha betyg när man kan röka feeet hash och slippa vara på lektioner, det var ju bara råå skönt, man var beng, drack typ 2liter cola och åt fett mycket munchis och blev ju den där som folk fick respekt för, var fan den folk gömde sig för i skolgården och var den lärarna bara snackade om, Det var coolt ju..
Sen kom mitt namn upp runt i staden och inte bara i skolan, så folk kontaktade mig, jag började börja umgås med lite tyngre killar som hade saker man behövde, playz man kunde hänga på, cash.. Aah ni vet dom där bröderna man alltid har bakom ryggen?
A så mitt liv fortsatt jag blev avstängd från skolan några år senare när jag började 8'an och då var det soc man hade jagandes bakom ryggen, o polisen var hemma hos mig dagligen och lämnade mig hos morsan för det ena efter det andra för jag hade gjort en massa saker.
Jag började umgås med (mc gäng) relaterat och släppa min riktiga familj för jag hade ju fått min nya familj som backade mig för det ena efter det andra för dom hade fan sagt det till mig, dom sa att jag kunde ringa när som helst så kom dom.
Men allt gick ju bra från början, dom kom, dom backade mig, dom gav mig bra cash efter en massa stötar man hade gjort... Jag kände mig trygg och fick verkligen deras respekt och tillit.....
 
Precis där allting började, jag fick tillit och respekt som dom ville bygga upp för mig, då började mitt liv verkligen gå åt helvete, jag hamnde i knipa bland en del vapen upptryckt mot min hals, tryckte upp vapen på deras.. Aaa you name it?
Så jag började tjäna grymt med cash i början och levde väl bra, men ögon i nacken var min vardagliga livshändelse, kunde inte göra ett skit utan att kolla bakåt,framåt/höger & Vänster.
Sedan blev det behandlingar ett par stycken tills min 18'års dag då jag fick mitt första fängelsestraff som handlade om någonting jag ALDRIG kommer att glömma.
Allt gick åt helvete, jag fick min första SON när jag satt inne, fick komma och vara med på förlossningen och sitta utanför förlossningsrummet med 4 st FÄNGLESEVAKTER (Plitar) och fick se min son cirka 3-5 minuter och sedan åka tillbaka till anstalten och fick inte ha brevkontakt med sonens mamma då, fick ingenting...
Jag fick börja prata med henne cirka 2 månader efter allt för att jag hade sånt sjukt straff så jag var inte tillåtelsebar att få kontakta eller prata med henne den tiden..... Jag var omogen och långt i från klar med mig själv, hade lång resa kvar för jag var fan inte alls motiverad att vilja sluta, men träffa min son det ville jag... " JAG VAR JU PAPPAN ", så var mitt svar varje gång någon frågade.
 
Men nu har det gått 3 år sedan jag la ner allt och mår bra som en guldklimp i en oerhört lyxigaste skattkistan :)
Jag har nu en fru, 2 barn och ett tredje på G som är beräknad nu den 8de Juli och har ett bonus barn, en son som är som mitt egna barn...
 
 
Så ni som har ett tufft liv ute på gatan, försök och tänk på hur jag haft det, för jag ångrar att jag inte skötte skolan, att jag inte kämpade för min framtid... FAN MAN LEVER en gång och jag har förstört hela min barndom, visst jag har erfarenhet utav drogbruk eller kriminallitet men jag har fan inte någon utbildning, ingen examen eller något att kunna tänka tillbaka till, tillexempel skolbetygen.     Men nu har jag barn och ska ge allt jag kan för att få dom att kunna klara sin framtid, för klara jag inte det ska fan mina barn göra det!!!!
 
Jag är glad att jag har er där ute, jag har vänner i min närhet och min älskade familj som stöttar mig i alla lägen och det gör mig glad :-)
 
TÄNK PÅ MITT FÖRFLUTNA..
Får jag MINST 1 att överleva gör mitt hjärta ett extra klappande till er kära där ute <3 <3
 
 

tankar innan handling.

Sitter och skriver mig fri.

Att tappa hoppet utav livet är ingenting man vill känna men att livet är kort om man verkligen funderar på hur länge man kommer vara död ? Tänk att du lever cirka en halv 1000 del utav vad du liggero hgraven? Liksom livet är väl till att man ska utföra det man verkligen drömmer om men tycker livet är för kort motsatsen att vara död? Tycker faktiskt att livet är för kort att få utföra alla sina drömmar? Eller är tanken att allt man drömmer om i livet ska man utföra i det andra livet i himlen/helvetet?  Brukar faktiskt tänka ofta på det....
skum tanke men det tycker jag är något man egentligen bör tänka på!!!!

 

Liknande inlägg