Familjen är viktigare än......

Ja, jag sitter ensam, filosorferar & skriver lite känslor
Jag älskar mitt liv, men mitt huvud är kaos, vad jag ska tro
Jag vill vara en bra förebild för mina barn, men jag hatar denna känsla
Jag vill tjäna pengar, vill försörja familjen, men jag hatar just detta
jag har varit hemlös, har bott på gatan
har burit väst, skadat folk & jag har svikit, men vill gåttgöra  detta bara
missbruket i mitt liv har gjort mig galen
känns ibland varför just jag fått andra chansen, halva livet har jag " bott " i rättsalen
inte ordagrant, men ni fattar vinkeln, jag har lämnat allt inom bomm & stängsel
jag skulle aldrig klara av att svika barnen, aldrig mer ska jag sitta i fängelset
förlorat vänner, familjemedlemmar tack vare spriten, piller & nålar i fingret
dom har lämnat mig planeten, vänner & familjen & hamnat i himlen & tagit livet
jag har vart efterlyst, haft span utanför min gård & gömt mig här å där för att slippa bli haffad av polisen
jag funderar inombords ifall det var värt att såra mina närmaste för att ha respekten över myndigheter
Så niu vill jag få detta gjort, börja jobba även fast jag inte klarar av att lämna min barn och käraste tjej
Detta låter sjukt pinsamt, att jag gnäller över en jobbet, att jobba för att kunna försörja familjen, inte gråta över familjen för det gör ingenting bättre, men kärleken till tjejen och barnen är oerhört stark och kärleken sabbar nästan mitt liv & den bästa chansen!
 

Kommentera här: